Titel: Sáni friddja sadji/Det Fria ordets tribun
Tidpunkt: Februari 2016
Plats/sammanhang: Jokkmokks marknad
Vad: Talartribun/tal
Om: Det är 250 år sedan tryckfrihetsförordningen utfärdades i Sverige. I samband med protesterna i Gállok lyftes frågan på flera plan om vem som får tycka vad. Konstnären Katarina Pirak Sikku reagerade på att Jokkmokks kommun hade synpunkter på hur man fick demonstrera. Hon menar att det är viktigt att uppmärksamma det fria ordet och det är bakgrunden till initiativet Sáni friddja sadji som konstnärerna Katarina Pirak Sikku, Anna Kindgren och Carina Gunnars står bakom. Under marknadslördagen kommer en talarstol att ställas upp på Lars Piraks torg klockan 13.00 och där får vem som vill ta plats och tala om vad de vill.
Vi bjöd in marknadsbesökare att ta ordets makt i besittning. En talartribun av packad snö, högtalare, en skylt, skapar en plats där det fria ordets tribun för första gången togs i bruk i Jokkmokk.
Utdrag ur tal av akcg: (…)
Här står vi idag på en tribun av fryst vatten! Snö! Vi vill förstå hur vi är samman-länkade. Vattnet känner inga gränser. Inte ens i sin materialitet. Vi består av vatten. Vi intresserar oss för det som anses vara ett måste. Att flytta, omflytta, riva, vräka eller utvinna och vilka konsekvenser det får för landskapet och för det liv som redan finns där, det liv som redan levs där.
För inte så länge sedan var tältet, tipin, kåtan den vanligaste boningen att ta med. Ett skonsamt sätt att låna rum. Att tälta lämnar inga grava spår i skogen eller på stranden. Fotspår som suddas ut av vågorna. Men rester av eldar som brann för 1000 år sedan kan hittas av arkeologer.
Att gräva ett hål idag för att hämta upp ett mineral ger spår för ALL framtid. Att bygga ett helt ekonomiskt system på olja är dömt att sluta i total katastrof. Den olja som pumpas upp idag ur djupen tog 100 000 år att skapas i processer bortom allas våra händer. Människan har alltid sökt sig till vatten. Mat. Dryck. Vila. Idag hotell, industrier, städer, kärnkraftverk. Avfallet från kärnkraftverken måste lagras i 3000 generationer för att bli ofarligt. Det är 100 000 år. Fukushima läcker fortfarande och ånga pyser upp ur ruinens sprickor.
Över Arktis ligger ett allt tunnare täcke av fryst vatten. Råvaruspekulanter dräglar vid vakarna. Där under vilar källor av hydrofob olja omgivet av turkosblått iskallt vatten. Isar där björnar vandrar, torskar vakar och valar leker ska bli leder för båtar; olja, gas, mineral i stora lass. Gruvlobbyn, oljelobbyn.
Den militära upprustningen i svenska Norrbotten, i samarbete med Nato – vad är Nato? Vad skyddar de? Vilka intressen? Ställer naiva frågor, det gör vi konstnärer, vi förklarar skeenden på andra vis. Ibland mer begripligt, ibland mer komplext, tittar lite från sidan, eventuellt lite snett nedifrån – och uppåt. Vi stannar till på plaster och i ämnen, försöker i alla fall lite längre. ”Kriget börjar i Norrbotten” är en liten folder från Svenska fredskommitén.
(…)