Titel: A GATHERING OF THE AR(C)T(IC) TRIBES – engasjert kunst og kunstaktivisme Svolvaer, Norge
Tidpunkt: 14 – 16 februari, 2014
Plats/sammanhang: Seminaret arrangeres av Nordland fylkeskommune i samarbeid med Nordnorsk kunstnersenter, Kunstkvarteret i Lofoten og RAM galleri (Oslo)
Vad: Seminarium/presentation
Om: Under seminariet var vi ett antal konstnärer som presenterade olika verk, akcg framförde texten System hydrofobia! på svenska och engelska. Syftet med seminariet var att samla konstnärer och andra som arbetar med sociala och politiska frågor på en specifik plats, nämligen Lofoten. Här finns en lång tradition av att ta emot konstnärer, som kanske främst sökt sig till det storslagna landskapet och de speciella ljusförhållandena. Dessa parametrar finns kvar, men seminariet ville öppna upp för andra konstnärliga praktiker som eventuellt intresserar sig för en delvis ny situation där landskapet står i bjärt kontrast mot provborrningar efter olja och dess konsekvenser, stadigt minskande sjöfågelpopulation och krympande fiskbestånd.
Utdrag ur texten System hydrofobia!:
”…Vi tog med oss små bilder som visade ansikten på familjemedlemmarna Lundin, de svenska utvinnarna av det svarta guldet. De har mutat in källor i Sudan. OCH i de norska vattnen. Vi ville förstå vilka personerna var och hur dessa nätverk såg ut. Vi ville förstå drivkraften och motivationen.
Vi läser Marx för att försöka förstå SYSTEMET som vi lever i; det kapitalistiska,. I den marxska förklaringsmodellen uppfyller alla sina roller inom systemet. Allt fler läser, förbryllade över systemets nekrofila drag, Das Kapital, från börsmäklare till människor i antikapitalistiska rörelser. Allt hänger samman. Inget kan isoleras.
Capitalism has created a world consisting of innumerable apparatuses interlinked by owning each other, wherein nobody who is ”responsible” takes responsibility, even for its own collapse and its horrendous consequences. ur Fukushima Mon Amour, Sabo Kohso
Vi träffade en person som speciellt ville prata om oljan. Hon hade varit på Lofoten. Stora fyndigheter strax utanför detta storslagna och rika fiskevatten som venetianaren Pietro Querini redan 1432 kom att kalla paradiset på jorden. Vi träffade en annan människa som levandegjorde Fukuokas förslag till odling. Bortom estetiserande trädgårdslivsstil och storskalig monokulturell rätlinjighet. Det var en lättnad att träffa de som föreslog och passerade vetskapen om andra sätt att tänka och vara. Sambanden mellan stad och land, kropp och själ blir tydligare för oss här i de nordligaste delarna av våra länder – Nordkalotten. Vi har lyssnat och vi har burit sten. Vi har pratat och lyft torv. Vi har varit berusade av hänförande vyer och värdefulla möten. Vi har ätit fisk vars like vi inte smakat. Vi har lyssnat på ljudlandskap som förändras för att kanske helt försvinna när arter dör ut.
…vi vill prata med er om olja och om vatten. Igen. Hydrofobi. Olja trivs inte med vatten och tvärtom. Och vatten är vi omgivna av här i Svolvær liksom på den lilla fyren på Skomvær. Det kan regna här som i Brasilien, tätt och tropiskt. Den varma strömmen drar förbi. Makrillar i stora stim lockar med sig stora svartvita valfiskar. Vi genomforsas under vår livstid av vatten som gått igenom andras kroppar, andras utandningsluft, träd i Amazonas, fiskars munnar. Våra kroppar är som stränder, som små vågor sköljer igenom. Allt vi gör sätter spår. Det jag äter dricker du. Det systemet kräver för att gå runt; mineraler, olja, gas, återbördas till jorden, vattnet och våra kroppar i nedbruten molekylär form.
…1432. Ett skepp förliser och driver långt ifrån sitt mål. Pietro Querini strandar inte långt härifrån. Golfströmmen förde dem ända upp till Lofotens skärgård. Bacalao fick sin första exportör. Tørfisk då, olja idag?
Vi hör och ser samma konfliktytor öppna sig här som i Stockholm. Här finns markspekulation, gentrifiering, industriell produktion, kognitariat och prekariat. Stor stad – landsbygd; samma globala ekonomi, samma nyliberala idé om att allt antingen kan säljas eller köpas för pengar. Men är våra själar till salu? Yta och djup. Jorden är ett slutet kretslopp. Fågel, fisk och mitt emellan…människan. Vi spelar rysk roulette. Råvaruutvinningen går i spinn. De vinner kapital ur det djupa inre. Olja kan inte lösas i vatten. Pengar, olja och vatten; globala strömmar. Vi vill förstå hur vi är samman-länkade. Vattnet känner inga gränser. Inte ens i sin materialitet. Vi består av vatten. Vi intresserar oss för det som anses vara ett måste. Att flytta, omflytta, riva, vräka eller utvinna och vilka konsekvenser det får för landskapet och för det liv som redan finns där…”