Galleri 54 presenterar:
2018.02.16 – 2018.03.18
akcg(anna kindgren och carina gunnars)
dimbanken
– vi stapplar vilset i den dimbank som med den högsta räntan på framtidens skuld lagts på våra oföddas konton
Vi famlar i det töcken som lagts ut för oss. Än i kölvattnet av cybernetikens ångande skepp med en osynlig styrman. Än i diset från de fetaste raffinaderier vid stränder. Stapplar vilset i den dimbank som med den högsta räntan på framtidens skuld lagts på våra oföddas konton. Vi flyger inte genom moln längre, för de orkar inte upp. Vi famlar och söker en väg ur det dis som förblindat vår sikt. Genom historien har konstnärer och fotografer förälskat sig i dimmans mystiska egenskaper, dimman som bild för hur det mänskliga sinnet och landskapet förändras; kusligt. Från William Turner till Arthur Tress och Mike Kelley.
Vi vill påstå att många huvuden är höljda i dimma! Samtidigt presenteras transparens som glasad arkitektur för psykiatri eller som medierad genomsiktlighet i dokusåpaform, rakt in i våra allra mest privata skrymslen. Det opaka och det genomskinliga – olika sidor av samma strategi. Dimman kan också gömma OSS! Ambivalens och management by confusion samtidigt! All information finns där hela tiden. Överflödets pris för dem som gräver fram kobolt till våra batterier. Någon kan konsten att osynliggöra genom att överexponera! En raket lyfter mot Mars för att marknadsföra samma batterier. För vi ska kunna fortsätta våra liv som vanligt – köra bil, värma hus och vatten, äta frukt året om, flyga långt på semester. Och samla vinsterna i ett fåtal fickor. Många erfar att denna dimma tjänat att dölja det våld som utövas mot de flesta av oss, världen över, i en logik som gynnar de få.
akcg har under flera år förhållit sig till vatten och underströmmar, stränder och flöden. Dimma är ett tillstånd som kan beskrivas som förgasat vatten, ibland så tät att sikten försämras. Vi handlar ekologiskt och hoppas på miljömöten i Rio och Paris. Så dansar vi vidare medan rökmaskinen omsluter oss i den allt tätare dimman. Det som fördunklar och får våra ögon att tåras, luftvägar att krympa, är också föroreningar i form av rök och smog. Skulden, som vi slipper känna, som vi inte längre vill minnas. Urbana och rurala fronter. Kompassnålen som snurrar allt snabbare medan vi alla blir alltmer lost in confusion. Hur ska vi förstå sambanden? Kan vi reda ut det här tillsammans?
Det talas och skrivs allt oftare om flera taktiker för hur en kan förhålla sig till den globala kapitalismens allomfattande och alltmer synliga hand. Till och med kapitalisterna och deras vänner uppe i de schweiziska alperna är nervösa för vad som kan komma att ske nu när dimman lättar.
akcg vill här pröva oss fram i ett material som vi länge har velat skapa tid och rum för. Vi undersöker delar av ett konkret arbete om dimman som klimatologiskt fenomen liksom metafor för olika psykologiska och politiska stämningar. Eller som en möjlighet att gå upp i rök eller in i dimman.
Trots eller på grund av den totala transparensens hegemoni finns inte längre ett skrymsle med armlängds avstånd. Vi vill att vår undersökning ska genomsyras av en blick på oss själva, på konstnären, så att den rollen inte blir den blinda fläck som vi undgår att se. Vill vi synliggöra var spökarealerna eller de marker/områden finns som krävs för att upprätthålla en viss livsstil i centrum. De ligger ofta i periferin och är därför osynliga för oss i centrum och hur de kommer till uttryck estetiskt. Centrum och periferi förstår vi som något som inte enbart är geografiskt utan också psykiskt och cybernetiskt.
I formen av en utställning på Galleri 54 tar vi ett steg ut ur dimman. Inte minst därför att Galleri 54 är ett konstnärsdrivet rum för konst. Vi har aldrig varit knutna till något kommersiellt galleri. Däremot har vi själva arbetat med flera initiativ som har byggt på våra egna arbetsinsatser som konstnärer, som till exempel Galleri Ynglingagatan 1, starten av Studio 44 på Kapsylen, båda i Stockholm och Konsthall C i Hökarängen. Vi har också varit 50 % av gruppen och det gemensamma konstnärskapet love and devotion under 6 år, tillsammans med konstnärerna Ingrid Eriksson och Karin Johnson.
akcg (anna kindgren och carina gunnars) är en konsekvens av gemensamma erfarenheter. Samtal och tankar kring konst, HUR och FÖR VEM, har alltid varit våra utgångspunkter.
