Titel:Hydrosfären~enligt akcg
Tillkomstår:2019
Teknik: Installation, ljudverk, filmer, foton/collage, rökmaskin, hittat material som skolplancher, virke, ljusfilter.
Mått:Varierande, här ett stort rum i en gruvanläggning, TNEC – Ställbergs gruva
Beskrivning:Hydrosfären~enligt akcg
Vi befinner oss på en mental punkt vid Nordpolen. Härifrån kan vi se ut över en värld med stigande temperaturer, smältande isar, öppnade farleder, nya oljefält. Konfliktlinjer. En kartografi under alltmer spänd förhandling. I samspråk med andra försöker vi förstå de länkar som knyter samman syd och nord. Vatten, olja och finansiellt kapital. Ett steg ut ur dimman. Vi ser de motstridiga krafter som är i rörelse. Svenska myndigheter ger miljardstöd till fossilenergiprojekt i de områden som öppnats för att utvinna när isen på Nordkalotten smälter. Trots att vi har dricksvatten direkt i våra kranar hemma har vi börjat köpa vatten som säljs som ”rent”- på plastflaska och vissa kommuner kallar dricksvatten för en produkt. Att plast är en produkt och som dessutom är petrokemisk vet alla.Vi lever på en liten planet med ett unikt system som utvecklats under miljontals år. Atmosfären, biosfären, litosfären, hydrosfären…hur försöka begripa att vi själva är en del av detta? Jorden är till 70 % täckt av vatten. Människokroppen består av upp till 65% av vatten. Allt vatten som existerar har flutit genom andras kroppar, genom stammar, floder, oceaner, som tårar, som regn, som dimma. Det har runnit genom fiskars munnar, över Kleopatras kinder och dinosauriernas tungor. Vem har rätt att äga, sälja, köpa eller förgifta vatten? En ny logik växer fram bortom kvartalsrapporter.
Whanganuifloden på Nya Zeeland är den första floden i världen som fått egna rättigheter. Allt finns i allt. Vi är vatten!
Utställningsrummen i Ställbergs gruva är inga vita kuber utan har redan en stark industriell karaktär. Vi arbetar som vanligt utifrån att detta är ett sätt att ta tillvara platsens inneboende kvalitéer. Fönstren täcks med olika blå ljusfilter och kompletteras med spottar som också får blå filter. En rökmaskin installeras som både bär och förstärker det blå ljuset men också ger en känsla av förångat vatten. På högra väggen finns ett gigantiskt värmeelement. Rökmaskinen placeras under detta så att vattenånga tycks sprida sig i rummet från elementet.
Vid elementet placeras en skylt med texten ”Stora harsprångslinjen”. Vi söker lokalt material och hittar blåmålade plank som får rama in rummet längst med golvytan. Vi går igenom en skolplanchsamling som skänkts från en lokal lärare. Vi hittar två som vi monterar på stora träskivor som lutas mot vägg. En över Amazonas, en över det boreala skogsbältet (från Skandinavien, genom hela Ryssland, Alaska och Kanada). På en tredje skiva hänger vi foton/collage ur serien ”Kapitalstocken”, svensk modell slutavverkning från hygge i Sörmland, Julita. På ena kortväggen finns ett skåp inbyggt i väggen. Vi öppnar dörrarna och placerar olika petflaskor för vatten ur vår samling på hyllorna, liksom en hink och en vattenkanna.Allt i plast. I skåpet placeras också ljudverket ”Hydrosfären ett ljudverk”. Visuellt signaleras den av att ljudet går ut i rummet genom ett signalhorn placerat i skåpet. En digital röst framför en text av akcg som beskriver vattnets cirkulära och slutna kretslopp. Framställningen ger en känsla av en röst från framtidens som ger information om detta kretslopp.
Vid rummets två kortsidor projiceras 2 olika filmer. Den ena filmen gör en resa mellan Ställberg och Sao Paulo och en speakerröst beskriver hur den biotiska pumpen som ger oss regn med hjälp av träden fungerar från Amazonas till det boreala skogsbältet på våra breddgrader. Den andra filmen beskriver ett tillstånd av dimma både faktiskt klimatologiskt och den dimma hjärndimma som lagts ut för oss. Text om filmen: ”akcg har under flera år förhållit sig till vatten och underströmmar, stränder och flöden. Dimma är ett tillstånd som kan beskrivas som förgasat vatten, ibland så tät att sikten försämras. Vi handlar ekologiskt och hoppas på miljömöten i Rio och Paris.
Så dansar vi vidare medan rökmaskinen omsluter oss i den allt tätare dimman. Det som fördunklar och får våra ögon att tåras, luftvägar att krympa, är också föroreningar i form av rök och smog. Skulden, som vi slipper känna, som vi inte längre vill minnas. Urbana och rurala fronter. Kompassnålen som snurrar allt snabbare medan vi alla blir alltmer lost in confusion.
Hur ska vi förstå sambanden? Kan vi reda ut det här tillsammans? Det talas och skrivs allt oftare om flera taktiker för hur en kan förhålla sig till den globala kapitalismens allomfattande och alltmer synliga hand. Till och med kapitalisterna och deras vänner uppe i de schweiziska alperna är nervösa för vad som kan komma att ske nu när dimman lättar.”